I onsdags va det nog den värsta dagen på länge, massa småsaker som fick min dag att vända. Ni som känner mig ni vet att jag är en väldig "saklig" person, jag är rädd om mina saker, gör allt för att dom inte ska gå sönder, gör allt för att det ska se nytt ut. Men nu va det så att jag hade tänkt kolla igenom alla mina kort från 2007-2011, även alla kort på Leo. Startade den externa hårddisken, WHAT? NEEEEJ?! Den ville inte raspa, satt med klumpen i halsen och skruvade sönder möget för att jag kanske kunde fixa det. Igår körde vi och lämnade den till mitt ex i malmö, fick ett sms senare "sorry, det enda positiva är att den är stendöd". Neeej! Alla mina minnen, allt är borta! Men som "tur" är har jag ju framkallat dom fototna jag velat ha sen innan.

Detta är faktiskt något hemskt för mig, för mig är minnen det viktigaste man kan ha, dock har jag ju bilderna i huvudet. Men bilderna på Ella sen hon va valp, dom är bortspolade, bilder på min morfar, JA ALLT. Men jag får "leva vidare" utan mina bilder..för det är ju trots allt inte hela världen.

Denna månaden ska jag köpa en nya extern hårddisk och en usb + en massa skivor..så får det bli.